Jubileumshilsen Av Jens Stoltenberg
Tale «Børs og katedral»
Av Erik Must
Profil Et slag for amatøren
Lars Saabye Christensen intervjuet av Kåre Bulie
Profil «Det er vi som er de siste anarkistene»
Horace Engdahl intervjuet av Christian Kjelstrup
Refusjonsbrev
Av redaktør Johan Borgen
Novelle Yama
Av debutant Axel Jensen
Bildeserie Utvalgte Vinduet-forsider fra 1947 til 2007
Gjendiktninger Wallace Stevens’ alderdomsdikt
Til norsk ved Jan Erik Vold
Reiseskildring Noe om Georg Johannesen og liv og død-situasjoner – eller: Jeg vet ikke hva
Av Nils-Øivind Haagensen
Reiseskildring Om fingeren som ikke viser vei Av Andreas Viestad
Debattessay Intimitetstyranni? Av Espen Haavardsholm
Debattessay Innholdisme Av Per Bjørnar Grande
Haiku Seks haiku
Av Inge Haugane
Spalte Ein ganske fotnoterik guide til: Litterære jubileum
Av Are Kalvø
Bokomtale Møllerens skrift
Herta Müller: Mennesket er en stor fasan i verden og Alltid den samme snøen og alltid den samme onkelen

Av Kaja Schjerven Mollerin
Bokomtale Syngende prosa fra sør
Edward P. Jones: The Known World og All Aunt Hagar’s Children

Av Erik Bjerck Hagen

Innhold Vinduets novellenummer:

Leder

1. premie
Reidun Elise Foldøy: «Den store dagen»

Delt 2. premie
Karine Nyborg: «Det må være en grunn»
Eva Sannum: «Love me tender»

4.-10. premie
André Aronsen: «Marsha»
Lena Niemi: «En grav og gå til»
Arild Rossebø: «Magda og Ludvig»
Stein Slettebak Wangen: «Kjære liv»
Eivind Riise Hauge: «Fars sigaretter»
Tommy Kvarsvik: «Bil A, bil B og Tore – en studie i det rekonstruerte liv»
Knut Rage: «Ein stad finst det nokon»

Prosa

Tio, femton hus
av Einar Askestad

Motorljudet lämnar oro efter sig, lämnar det böljande landskapet bakom sig. Elledningar korsar vägbanan högt ovan, skär upp snitt genom skogen, stiger upp och ned för kullar och försvinner i horisonten, där motorcykeln återigen dyker upp, spräcker den vågräta linjen och ersätter den med en ny, med ett nytt landskap, indränkt i det envisa motorljud som leder bort, längre bort. Ett stopp för vila. En reflex från bensinlocket följer solens nedgång. I lädersätets sida, inristat: "Quo Vadis?" En karta, vecklad ut över gruset. Läderhandskar, schal, hjälm; tidzoner och väderfronter korsas. Natt och dag sveper förbi hjälmens visir; hundra hästkrafter vill rörelse; gränser kan maskinen ej veta av. Mörkret faller på. En mäktig bergskedja; klockrent slår maskinkrafterna mot bergsväggen och ekar ut i dalgången. Ett ensamt ljus ringlar sig upp för bergsmassiven. En regnskur faller från himlen, slår blint sina slag mot kroppen av läder, järn och metall. Fler skurar, och motorn hetsar upphettad men nedkyld av höjdens, nattens och bergets råa luft. Då rasslar det till. Först ett hack, en hostning, sedan tvekan, innan motorn ger vika, släpper taget, släpper berget ur sin makt, viker undan, dör, upphör, och vägen stannar av, stannar upp, och berget tar emot den stumma motorcykeln, införlivar den med sin mäktiga tystnad, sitt stillastående universum.

*

Motorcykeln blidkas inte; redskap saknas, och en rem har torkat, brustit. Många skurar faller, en traktor närmar sig. En man som talar ett främmande språk; tillhör en minoritet vid gränsen. Motorcykeln ställs i en skreva, en bit nedanför vägen. Nedför en mindre, lerig väg, längs en fors, går färden. I regnet har en sten förlorat fäste, glidit ned på vägen. Mannen stiger av, hindret rullas utför kanten, ett plums i mörkret. Längre fram, ljus mellan träden. En dalgång. En gammal stenbro. Tio, femton hus.

Publisert 21. oktober 1998 | Til toppen av siden